Grova pukor introducerar oss för den tillåtna dansande kärleken som gör det med skruvad gitarr och ett ibland utdraget stämband som inte behöver stämmas. MOON CITY BOYS – Let My Love Dance
Med jämna intervaller träffar den vemodiga sången de lika vemodiga elektrotonerna som i småsakta mak tar oss vidare genom det lätt disiga landskapet. HORTLAX COBRA ft. Ane Brun: I´m Still Here
Just nu skriver jag väldigt fort och om du tycker att texten går undan så beror det på att du läser den i takt till låtens hastighet som är lika snabb som låten är bra. MARY´S KIDS – Bright City…
Intressant om att hitta sig själv. I skuggan. Omringad av psykadeliska toner. När det inte finns något annat, kan kanske bara din dåliga tidsuppfattning hitta dig. JACCO GARDNER – Find Yourself
Inspirerande genreövergångar om man är inne på stilstudier. Annars överstiger intensiteten gränsvärdet för när det är dags att vända sig i sin grav. Respekt. JON SPENCER BLUES EXPLOSION – Funeral
Utanför kroppen upplevelse som beskrivs i ett raskt tempo med mjuk retrorockig myskänsla, utan att för den sakens skull inkludera mig. Men inom mig finns de. BOP ENGLISH – Struck Matches
Klagande på allt och alla i småvispande lunk som så sakta travar på på samma sätt som andra travar ved man kan stoppa klagobrev i, men det behövs inte här. GIANT SAND – Song So Wrong
Uttryck som gör intryck med oförarglig lätthet. Stor sång, visslingar och handklapp kombinerad med ljuv musik gjord av små medel i popoceanen. ATLANTIC FRANCIS – Where Do We Run
De öser Bad Betty över mig på ett sätt som om de tror att jag ska renas, men sanningen är att hon är smutsig som få och jag älskar gyttjebad. THE SONICS – Bad Betty