WARISH: S.H.M. (Second Hand Misery)

När du lyssnar på alternativt noisigt punkrockband som knäcker ur sig svärtat sväng i bakgårdsskuggan, kan återanvänt elände bli ditt första val.
När du lyssnar på alternativt noisigt punkrockband som knäcker ur sig svärtat sväng i bakgårdsskuggan, kan återanvänt elände bli ditt första val.
Psykedelisk kraut om hur vi socialiserats för att anta olika roller i ett kapitalistiskt samhälle kan med sin härliga monotoni få oss i lycklig trans.
Energisk indiepunk med en förmåga att kicka igång en skön känsla och är det det man är ute efter når man högre höjder precis som de.
Utan taggtrådsgitarrer i en soft (inte så soft) bit man gärna sätter på repeat då känslan och melodin är sådär skön att jag försöker älska mig själv igen…
New wave-aktig bit som med elektropunkigt syntbeat skulle kunna få vilken dansant hoppjerka som helst att ta en svängom. Även på arbetstid.
Brutalt kompromisslös garagerock med bluestyngd och gillar man intensivt råsväng i skönt skitiga nyanser är det bara att säga Hej, hej och välkommen.
I en trumfriskt egensinnad popdänga med punkigt patos som genom tempoväxlingar attraherar olikgillande får någon kanske en lömsk känsla…
Med rått punkös varvat med lite lugnare tempo charmar de oss så på ett så drabbande sätt att det är svårt att undkomma men det vill man inte heller…
Dansant elektro med småmörkt retrosound och iöronfallande krokar som lätt fastnar varav man förstår hur sångaren så säkert vet att vi älskar det.
På sedvanligt manér gör de rå svärtad musik med spräcklig gitarr tyngd av vemod och en något rådlös lyrik. Så vad ska jag göra nu? Lyssna igen förstås!