Freak Magnet

Nu vet jag att med sången kom mörkret till mig och i långsamt majestät skred det fram när sköna stämmor lyfte det på något sätt som fick mig att njuta.

SAM COHEN – Dead Rider

Stökintro som sjuttiotalsrockar vidare in i en skönt varierad rökare där både tempo och intensitet växlar på ett grymt sätt, och Ja! Du gillar det.

HEDDA HATAR – No!

Stompig mix av lo-fi-pop och lättsvalda ord i en sociala medier-attack av några som föredrar verkligheten och man hoppas att de får hungriga följare IRL.

THE PARANOYDS – Hungry Sam

Sprakskönt vemod förmedlas genom kolmörker och grymma stämmor och oavsett om man kom för att lyssna eller sluka bandet helt blir man belåten. Inte mätt.

BIRTHDAY GIRL – I Came Here To Eat

De som verkligen känner att de gillar lo-fi-pop med ny skön feeling och står ut med en dumdumdum-refräng som faktiskt inte är så dum kan älska det här.

GULA GÅNGEN med Olle Strandberg – Dum Dum Dum

När livet är trist och meningslöst kan skön psychpop vara skillnaden som kan få en att kavla upp skjortärmarna tända livsgnistan och blomma ut.

PHOGG – Three Shirts

Döden spelas och passerar i långsam revy likt en indiepopmix bestående av jazz och visa i ljuv förening och efter att ha hört detta ser jag mitt öde i livet som en vinst.

UNDERBARA INGENTING – Jag Spelar Döden

Stökig punkrock med så smutsigt sound att man kan behöva tvätta öronen efter en lyssning vilket det kan vara väl värt eftersom man får förälskelsen på köpet.

INSTITUTE – Mon Cherie

Svärtad brusblues att berusa sig med innan man kläs i träfrack som i och för sig skulle vara ganska passande till en dögrym dänga som denna.

BROR GUNNAR JANSSON – Body In A Bag

Soft indierock som liksom loopar sig själv på ett skönt sätt och när det inte överraskar med samma sak om och om igen men man fortsätter gilla är det väl bra.

SAVANTS – New Junk City