Freak Magnet

Ser man bättre med dimljus på kanske man frågar sig halvvägs igenom denna indiepopdänga med postpunktouch men det viktiga är ju att man hör.

BEVERLY KILLS – In This Dim Light

Mörk fet bas som mullrar och levande trumföring som matchar övriga instrument och sång förträffligt är inget att vara rädd för. Värre vore om de automatiserades.

SUDAKISTAN – Automation

Skön indierock som växer i samma stund som trummorna freakar ut lite extra och även om man försöker så är det svårt att skydda sig mot bra musik.

DELAGOON – Gum

Med en slagkraftig refräng och punk för resten får man inspiration och kampvilja att gå med i första bästa uppror med rätt intentioner men digga klart först.

AMYL AND THE SNIFFERS – Gacked On Anger

Nu vet jag att med sången kom mörkret till mig och i långsamt majestät skred det fram när sköna stämmor lyfte det på något sätt som fick mig att njuta.

SAM COHEN – Dead Rider

Stökintro som sjuttiotalsrockar vidare in i en skönt varierad rökare där både tempo och intensitet växlar på ett grymt sätt, och Ja! Du gillar det.

HEDDA HATAR – No!

Stompig mix av lo-fi-pop och lättsvalda ord i en sociala medier-attack av några som föredrar verkligheten och man hoppas att de får hungriga följare IRL.

THE PARANOYDS – Hungry Sam

Sprakskönt vemod förmedlas genom kolmörker och grymma stämmor och oavsett om man kom för att lyssna eller sluka bandet helt blir man belåten. Inte mätt.

BIRTHDAY GIRL – I Came Here To Eat

De som verkligen känner att de gillar lo-fi-pop med ny skön feeling och står ut med en dumdumdum-refräng som faktiskt inte är så dum kan älska det här.

GULA GÅNGEN med Olle Strandberg – Dum Dum Dum

När livet är trist och meningslöst kan skön psychpop vara skillnaden som kan få en att kavla upp skjortärmarna tända livsgnistan och blomma ut.

PHOGG – Three Shirts