Bluesrock från pappskalle i Nashville låter illa i skrift men är rent underbart som skitig bluesrock i musikalisk form from Paperhead in Nashville. THE PAPERHEAD – Little Kid Blues
Med ett taktfast ”fram & tillbaka-sound” och flytande toner dras man med genom låten med drömsk signatursång man kan dräggla till. NO JOY – Theme Song
Punkrock med rosslig sång och ösigt ös man kan festa och skråla med till, men se till att veta vem som är din värsta fiende. Det kan vara du. RICHIE RAMONE – Your Worst Enemy
Med mörk hotfull bas, älskvärd snirklig gitarr, sann sång och dova trummor om ifrågasatt kärlek och hot, får denna version min kärlek. Forever. PASCAL – Forever
Framtidens punk är oberäknelig, balanserar på urspårningsgränsen och passar de med tysta gener som skriker efter bra högljudd musik. AUSMUTEANTS – Silent Genes
Uppkäftig sång som ihop med de tuffa trummorna blir smakfull punk som gör mig upprörd när låten slutar och därmed inte varar längre. BAD SPORTS – Anymore
Genom skuggdränkta ridåer framträder de med orgeltoner och slingrig gitarr i midtempo och når därmed ljudligt silver som är bättre än tyst guld. TOY – Fast Silver
Som en bricka bland andra faller jag för den mörka och postpunkiga garagerock de ger mig och i skrammelgillares öron är det ren njutning. THE BLACK TAMBOURINES – Domino
Medan häxors ritualer omsjungs spelar de postpunkpop i midtempo som utan besvärjelser blir rätt skön lyssning för öronen på huvudet. TENEMENT – Witches In A Ritual
I en hög av samlade tankar hittar jag den om att alla förlorar som låt är en vinnare för Ram Di Dam fans som föredrar rock på svenska. TERRA – Alla Förlorar