Med så soft sound och instrumentering att det blir svårt att inte softa eller chilla till musiken, och om du vill motstå så kan jag inte hjälpa dig. THE CHILLS – I Can´t Help You
Stillsamt lunkar vi på, förföljda av sångarens softa röst och viljan att få vara ifred i ensamhetens tystnad, medan murgrönan växer ljudlöst. EL VY – Silent Ivy Hotel
Virvelns slagytas trumljud matchar crashande cymbaler som hörs genom skrän av gitarrstök i ett virrvarr som låter trumhinnan njuta. CAR SEAT HEADREST – The Drum
Vissa händelser är menade att ske. Som när du och jag träffades och skön musik uppstod, eller när den dalande refrängen återkom. PSYENCE – You & I
Vacker monotoni i all sin enkelhet om inte helt okomplicerad kärlek med dubblerad refräng man gärna vill ha hos sig om man inte rymmer. DE MONTEVERT – Let´s Not Run Away Together
Med enkelt riff och refräng är det lätt att fastna på kroken, och när soundet är sådär lagom bakgate-mörkt är det just där man vill vara. THE VERA VIOLETS – To Be In
Psykedeliska mönster färgar instrumentföringen som om det vore det sista omålade hörnet, men det visar sig vara hennes sinne. THE URGES – Corners Of Her Mind
Som ett långsamt ånglokomotiv tuffar de monotont på i sin indiepop som aldrig blir ballad, och aldrig för monoton för gillande rökpuffar. CASTLES – Foresteering
Snabbspelad psychobilly med svaj i gitarren och en monstertext man inte blir riktigt rädd av. Tur ändå att man får veta var monstren gömmer sig. MAD MARGE AND THE STONECUTTERS – Monsters
Jordnära strängmusik som känns naturligt hemvävd om påminnelser som utvecklats till ångerfyllda betraktelser medan berget hoppade. MANDOLIN ORANGE – Jump Mountain Blues