Känslomässigt skön singersongwriteraktig indiepop som likt en jojo vinglar upp och ner, med den skillnaden att den här alltid tar sig upp igen. IAN PERSON – Yo-Yo
Rivig punkblues från rötterna och upp, och ja jag vet att detta inte bara är jag som tänker positivt. Det är bra på riktigt. Grymt. THE PACK A.D.: Yes I Know
Svepande vacker sång med finnyanserad gitarr tar mig genom UV-skyddade rum där galenskap botats 99 gånger och ännu älskas musiken. THE TITS – Room Of Shades
Med fullständigt kontrollerat kaos öser de på med udda instrumentbanor och i mitten någonstans uttrycker sångaren sig innan han får vila. NARCOSATANICOS – Vile
Känd trudelutt blir omarbetad till egensinnig version med vacker ödslig och vemodig dysterpop av lagom salt kvalitet att gilla mycket. ST ANDREAS – Söta Lilla 16
Om klassiskt pippiproblem i en version som tagit sig genom vuxenfiltret och formats till bubbelgumpunk gillbart med kärlek till dåliga saker. THE LOVELY BAD THINGS – Teenage Grownups
Halvsnabb singersongwriter-song som rullar på med sprakande el som komplement och trots att de sjunger ”Take Me Away” vill jag bara stanna. TINY LITTLE HOUSES – Song Despite Apathy
Noiserock med rått sound och skönt underliggande melodi som med variation låter tempot växla och gitarren svaja distortionsrikt rakt upp i nyllet. THE WYTCHES – Can´t Face It
Vi kollade musikläget med Elias Eriksson, sångare, musiker och låtskrivare i Stilla Havet. Här delar han med sig av sina personliga favoriter när det handlar om musik i olika form eller situationer. Läs om vilket som är hans favorit album,…
Tungt pulserande maskinellt sound och mäktigt ödesmässande sång i ett vilt skavande musiklandskap man återvänder till om man kan. VIAGRA BOYS – Call Of The Wild