När ormen sakta ringlar i gräset följer musiken samma tempo och virvlar sig runt rösten som lite småhest på egen hand kan fånga fans av darkpop. BEAR GRASS – Snake In The Grass
Punkrock som utan att drunkna i superlativer gör ett bra jobb och i slutändan kan de övervinna de som inte tog dem på blodigt allvar från början. RAVAGERS – Drowning In Blood
Genom att variera monotona toner av svärta via rökridåer med blicken fäst på skornas postpunkiga rörelser får de mig att digga stum av beundran. CRIMEN – Six Weeks
Paisleymönstrad 1960-talsinspirerad pop med snirklig gitarr och är det något jag vill säga dig som läser så är det att du ska lyssna också för det är det värt. THE MOLOCHS – I Wanna Say To You
Som en äventyrlig resa genom psykedliskt pulserande musik med heta undertoner lätta att åtrå och så förförande att det hade gått ändå. MIEN – Odessey (Radio Edit)
I sann singer-songwriter-stil tuffar balladen på i sakta mak och är man inne på sådant så är detta inget slöseri med tid. Harmoniskt och smärtfritt. LEWISBURG – Wasted
Som ett långskott tjongar de iväg skottet som likt en projektil träffar precis den radiovänliga rockpublik de spelar för innan tiden på taxametern går ut… THE LONGSHOT – Taxi Driver
Med en känsla av att allt bara snurrar runt runt i öronen försöker jag ta mig ut ur mörkret och lyckas nästan då jag inser att jag vill stanna, lyssna, njuta. YOU SAID STRANGE – Get Out
Som en annan 70-talshit tuggar pianot intensivt på bredvid hamrande trummor och gitarr som passar sångarens röst, dess sköna attityd och radiotext. BAD LICKS – Radio
Proggrockig dänga med retrovibb som svänger likt en annan efter en sju-åtta bira och är festen igång är det bara att släppa loss till bandet alltså. BANDET ALLTSÅ – Primatens Vädjan