När mörkertonerna öser ner finns det bara en färg att förtjusas av och då orgel, trummor, sprakande gitarr och grym sång förför mörkrädda ler även de ljusskygga nöjt. DEATH VALLEY GIRLS – Wear Black
På den dimmiga gränsen mellan vacker och kuslig hörs melankoliska strängar och den sköra röst som hänför mig så att jag inte slutar lyssna förrän dåtiden kommit ikapp samtiden. ANNE MALIN – Song Of The Siren
Snabbpulserande sprakmörker med motljussång gillas starkt och borde ge eko bland postpunksfans var helst de befinner sig när de hör det. MEDICINE BOY – Water Girl
Larmande garagepunk som med vissa lugnare partier och gitardrill får dynamik som kompletteras med spansk djävulssång att digga utan förbehållning. SUDAKISTAN – Blanco
Med blåa toner får vi blues som i sakta mak färdas genom Europas mörka vrår låter det som när jag tar ett djupt andetag och fortsätter njuta tills musiken klingar bort. STEFAN BJÖRK – Blues I Morjanå
Ösig rock att spela på hög volym i omöblerade rum då det är hög risk att motsatsen blir katastrofal men hänger man med polarna ut passar musiken återigen grymt. ORANGECLUB – Beef’s Wax
Under spännande mystik dunkar de in sin kolmörka svärta i instrument som öser tungt likt bly i mina örons inre som njuter hejdlöst av denna tungpunk. ÅRABROT – The Dome
Med monotont manglande i halvtempo står de när andra faller på en skör gräns mellan tro och vetenskap och tror du mig inte kan du ju alltid ta en paus och forska i ämnet. MODERATE REBELS – Faith & Science
Om man känner att man kom sist på tåget eller rent av skiter i sånt helt och hållet kan man med glädje lyssna på energifylld punkrock med verklig power. THE BLACK RIVER SWAMP – Firepower
I en lätt puttrande krautgryta bubblar pianomelodi och mångsång som ihop med ljuva tongångar gör att man på ett behagligt sätt hör ljuset i slutet av tunneln. LES BIG BYRD – Geräusche