TELOS VISION: Temple
Musikalisk balansakt mellan oväsentligt och givande beteende avklaras i en soft balladlugn bit som öppnar upp portarna till ett tryggt och säkert inre tempel. TELOS VISION – Temple
HAYLEY AND THE CRUSHERS: Cool/Lame
När dåliga flickor rockar loss med lagom ettrigt piano släpper alla som vill ha kul loss och lämnar ensamheten hemma för en stund med god musik bland de goda. HAYLEY AND THE CRUSHERS – Bad Girls
DAUGHTERS: You Won’t Get What You Want
Anledningen till att jag skriver detta är denna noiserock som larmar och skaver och dundrar in och väller ut och på något sätt känns det som att det räcker så. Utan hat. DAUGHTERS – The Reason They Hate Me
POST LOVERS: Post Lovers
Som ett brev på posten levereras det som på den gamla goda tiden vilket visas med singer-songwriter-indie som fastnar lätt när man samlat alla punkter efter meningen… POST LOVERS – Missing Dots
THE SPEED CLUB: Another Kind Of Pop
Med ruggigt driv spelar de sin rockigt skramliga pop och med skönt rasp i rösten hörs ett vibrato värt att älska vilket är så kyligt att temperaturen blir hög hög HÖG. THE SPEED CLUB – Down The Drain
LUCA NIERI: Alchemi
I varsam slowmotion vandrar vemodiga och melankoliska toner hand i hand likt ett vackert sorgetåg som kramar ur det bästa ur varandras smärta för gemensam lindring. LUCA NIERI – 2
STRAIGHT ARROWS: On Top!
Grym garagerocksmocka som skramlar och sprakar så sanslöst att en brustablett vore passande men mest för att man inte kan få nog av brus. Man vill bara ha mer. STRAIGHT ARROWS – Headache
NONN: XVII
Postpunkssotig darkwave som genom nedtyngda tangenters molokna toner taktfast fängslar nåbara öron utrustade med mörkerseendets hörbara motsvarighet. NONN – Reach
DALAPLAN: Sista Dagarna På Året
Grym rock som svänger och skakar om så att man känner sig så omtumlad att man kapitulerar och vill sjunga med i varenda stavelse tills sista dagarna är här. DALAPLAN – Sista Dagarna På Året
TOUTS: Analysis Paralysis
En riktig garagerockrökare som är svår att somna till även om man skulle vilja och vore det inte för springtempot så för att den förföljer en likt klibbig paranoia. TOUTS – Asleep