DOLORES HAZE: I Got My Gun
Elektronisk knyckighet levererat med finess och lekfullhet utan att tappa i pondus och attityd. Det röjs och stökas men tyvärr blir det plötsligt Game Over. DOLORES HAZE – I Got My Gun
HIVES: Blood Red Moon
Ökendoftande ballad i vindpinat vandringstempo. Gitarrslingan snirklar sig runt virveln likt en skallerorm runt ett väntat byte, som snart har samma blodröda färg som månen. HIVES – Blood Red Moon
Väg: Stockholm Tillsvidare
Som en tripp från ett slackervänligare decennium känner man den sköna stämningen attackera en i lagom fart för att hinna fundera på om gräset är grönare… Väg – Vi Tar En Tripp
FLESH PANTHERS: Flesh Panthers
Ta rocken och bilen. Lämna garaget i vansinnigt tempo, och bara kör. Som en galning. Om folk tycker du är galen kan du lämna bilen. Men lämna aldrig Garagerocken. FLESH PANTHERS – I Lost My Mind
ADORA EYE: Black Metal Black / Getting Old
Livet är ett party för den som är sugen på Black metal svart kaffe och akustiskt vemod. Färgglatt om du kan färga skuggorna. Finfint grått för oss som gillar skuggornas nyanser. ADORA EYE – Black Metal Black
COURTNEY BARNETT: Pedestrian At Best
Härligt singersongwriter-rockig ordattack med betraktelser och insikter från vardagslivets tillvaro i ett till synes (höres) osunt förhållande där man mår kasst. Men jag mår bra. COURTNEY BARNETT – Pedestrian At Best
CONNY NIMMERSJÖ: Tänk, Nyss Var Här Så Trevligt
Skönheten personifierad i en skört sjungen melodi med ös utan pedantiskt notmönster. Falska anklagelser om skönsång hoppas jag tystnar innan Nimmersjös fina stämma. CONNY NIMMERSJÖ – Aldrig tyst igen
SOFT MOON: Deeper
Suggestivt uppbyggande av ljudkreationer färgade av gråskalans djupare toner för att sedan falla lika djupt som tonerna innan återbyggnationen åter tar vid. Givande. SOFT MOON – Desertion
GIRLPOOL: Ideal World
Lugn naivistiskt utformad melodi med sång man gärna sjunger med i, trots att det är svårt att hålla tempot nere. Skönt skrynkligt avslutningssolo som bryter av. GIRLPOOL – Ideal World
SURF CITY: Hollow Veins
Strandpojkar som tar sin nattliga dos av beroendeframkallande riff i gladmörker, utan att tänka på refrängen som alltid kommer, oavsett man vill det eller ej. Men man vill. SURF CITY – Hollow Veins