HENRIK PALM: Given Demon

I en mörkt rotad mystisk bit är det lätt att bli svårmodig då nattens sken lyser med sin frånvaro då en drömsk tillvaro möter mina njutande öron.
I en mörkt rotad mystisk bit är det lätt att bli svårmodig då nattens sken lyser med sin frånvaro då en drömsk tillvaro möter mina njutande öron.
Härlig garagerock i travtempo man gärna drömmer sig bort till och hänger man med i den rabblande sången kanske de svåra frågorna får svar.
Med skrammelbrusig industriell rock öser de på och vaknar man inte av detta kan man fortsätta drömma å blindo vilket inte gör nåt då det viktiga är att höra.
I en psykedeliskt monoton bit färdas vi mot något så ljudskönt att man hypnotiseras in i trans varav längtan efter måndag infinner sig. Denna måndag alltså.
Postpunkstungt mörker om att förlora våra demokratier när ledare beter sig som skolpojkar samtidigt som jag i detta nu diggar till grymma sanningsägare.
Trummor och gitarr med smutsigt sprakande ljudbild låter grymt i denna kombination som med sången bildar en mycket trevlig enhet att tjusas av.
Rock som ryker av bara farten och är det något man är inne på så är det lätt att gilla men gör du inte det ändå så kan du ju alltid skylla på mig.
I en garagesoulig dänga med ett sound som låter 1960-tal lång väg blir jag helt tagen och nästan dåraktigt förälskad vilket sliter på repeatknappen.
I någorlunda ordnad form spelar de sin postpunkiga punk för att med tiden osäkra tyglarna och släppa loss ett skönt kaos att digga hejdlöst.
Utan aggressivitet och action blir instrumenten som lugnande medel i en vemodslåt som med små muskler lyckas förmedla stor pop vilket rör mig.