Med dundrande trummor, grym basgång och en skarp röst som vet var man ska gå är det lätt att hålla tyst och göra som man blir tillsagd. För det är rätt. Och bra! CABLE TIES – Tell Them Where To…
Att larma utan att ösa. Att mystiskt visk-sjunga utan att visa mindre talang, och sedan lägga på en skönt allsångsvänlig Aaaah-ande kör kan få en på knä… AUTORAMAS – Creepy Echo
Med en skönt trött basgång undrar man om de hinner till deadline men de rockar på i tung 70-talsstil och ökar takten mot slutet och då är saken biff. HYPNOS – Deadline
När ormen sakta ringlar i gräset följer musiken samma tempo och virvlar sig runt rösten som lite småhest på egen hand kan fånga fans av darkpop. BEAR GRASS – Snake In The Grass
Punkrock som utan att drunkna i superlativer gör ett bra jobb och i slutändan kan de övervinna de som inte tog dem på blodigt allvar från början. RAVAGERS – Drowning In Blood
Genom att variera monotona toner av svärta via rökridåer med blicken fäst på skornas postpunkiga rörelser får de mig att digga stum av beundran. CRIMEN – Six Weeks
Paisleymönstrad 1960-talsinspirerad pop med snirklig gitarr och är det något jag vill säga dig som läser så är det att du ska lyssna också för det är det värt. THE MOLOCHS – I Wanna Say To You
Som en äventyrlig resa genom psykedliskt pulserande musik med heta undertoner lätta att åtrå och så förförande att det hade gått ändå. MIEN – Odessey (Radio Edit)
I sann singer-songwriter-stil tuffar balladen på i sakta mak och är man inne på sådant så är detta inget slöseri med tid. Harmoniskt och smärtfritt. LEWISBURG – Wasted