Maskinellt ödesmättande toner utdragna som tänder varvas med snabbare tungföring av sångaren som räknar dagarna tills han är borta med hemlängtan. KITE – Count The Days
Distortion i organiserat kaos korsar handgjorda ljudvågor som trotsar tyngdlagen när riffen bryter av och sångaren äter det som frukost när taggtråden är slut. METZ – The Swimmer
Skön musik med smådystopisk känsla serveras med ett antal dåtidsfuturistiska referenser som kommer kallas gammalmodiga, då framtiden är här. WIRE – Blogging
Med till höres enkel logik gör de ljudkonst av sådan kaliber att oinsatta bör fortsätta i sin tunnel medan ljudkonstnärerna spelar vidare utanför ramarna. SPRAY PAINT – Soiled
I slösvängigt tempo och svart beslöjad sång förför hon mig sakta med sin country om jag bara säger som det är, och så gör jag det. LINDI ORTEGA – Tell It Like It Is
Grova pukor introducerar oss för den tillåtna dansande kärleken som gör det med skruvad gitarr och ett ibland utdraget stämband som inte behöver stämmas. MOON CITY BOYS – Let My Love Dance
Med jämna intervaller träffar den vemodiga sången de lika vemodiga elektrotonerna som i småsakta mak tar oss vidare genom det lätt disiga landskapet. HORTLAX COBRA ft. Ane Brun: I´m Still Here
Just nu skriver jag väldigt fort och om du tycker att texten går undan så beror det på att du läser den i takt till låtens hastighet som är lika snabb som låten är bra. MARY´S KIDS – Bright City…
Intressant om att hitta sig själv. I skuggan. Omringad av psykadeliska toner. När det inte finns något annat, kan kanske bara din dåliga tidsuppfattning hitta dig. JACCO GARDNER – Find Yourself