Föräldrauppgörelse i 180 knyck till tonerna av grym punkrock i samma hastighet utan att förlora i kvalitet eller attityd. Möjligen föräldrar. COMMINOR – My Dad
Orgelbaserad psykedelia som hämtad från det sena 60-talet för övervintrade eller nyfrälsta hippies som älskar bra hypnotisk musik. MYSTIC BRAVES: Now That You´re Gone
Indie med punkstänk från 1977 och härligt ärlig sång med enkel kör om kärleken till någon jämförd med den till Bowies låtar. THE SPOOK SCHOOL – David Bowie Songs
Bongotrums-psykedelisk garagerock inklusive ekodränkt prediktal om frigörelse och en skön refräng med växelsång att digga till. THE RHUBARB TRIANGLE – 67 Guilford Street (I Feel Alright)
Här kommer Mr. Music hör jag om det är innebörden i vad jag gör som jag måste säga så lyssnar jag och trivs till singsongsoft shalalalalla… PETE ASTOR – Mr. Music
Det verkar vettigt att säga att ett dämpat punksound med outtalad kontroll om något jag vill berätta för dig är bättre än TV-underhållning. OUTTACONTROLLER – I Wanna Tell You Something
När en lågmäld virvel tuffade på bredvid lätta elgitarrsackord till harangliknande sång insåg jag att jag hörde en bra låt utanför fönstret. MATTHEW MELTON – Was It A Song?
Punkrock med stökig elegans låter skramlig distortion möta härligt rått sound på demostadiet i glamourigt kaos jag gillar starkt. NIGHT TERROR – Glamour
Tänk dig ett gammalt storband spela garagecountry med en del northern soul, så får du musik från 1966 utan bäst före datum. Tidlöst. JACK WOOD – Born To Wander
Gladpunk med surfkänsla och upprepande refräng med doo-wop harmonier som lätt limmar fast budskapet i skallen. Svår att hata. TACOCAT – I Hate The Weekend