1960-tals-pop-inspirerat intro brister ut i power-poppig garagerock det inte är försent att upptäcka om man lyssnar med båda öron. THE DAHMERS – It´s Too Late
Genom elektroniskt vackra landskapsdrömmar förförs jag av det helgjutna intrycket, som är så bra att enda förbättringen skulle vara förstening. THE NORTHERN EAST – Petrified Forest
Med punkattityd sjunger hon med desperation i rösten och får mig att digga, och att lyssna på Hundmänniska är att ha det bra, så jag tror jag drar… HUNDMÄNNISKA – Ha D Bra (dra åt helvete)
Med den gråmelerade blicken blinkandes mot skorna hör jag sirener som i takt med att världen kommer allt närmre berör mig djupt. Hatten av! TOMMA INTET – Sirens
Utan att linda in det för mycket känner jag att en punkrökare om hat har något visst, men det är inte allt jag känner, och det har jag en egen filosofi om… GRÅ VARDAG – Hat
Som en frisk vind av naturlig skön depprock kommer de med något man gärna inte lägger benen på ryggen för. Bävan eller förväntan. Eller både och. DET JORDISKA – Där Kommer Något
Det låter skönt osäkert, vingligt och hur ärligt äkta som helst när velande och tvivel möter mys-noise-gitarr och en låttext om låttexten. ETERKROPP – Nåt I Stil Med Örnsköldsvik
En rymdig rakethistoria med psychobilly-vibbar och flera spaceiga ljudutflykter det svänger och kränger om så det är svårt att sitta still. THE SEX ORGANS – Outer Space
Med hammondorgel och sprakgitarr gör de grymt skön psykedelisk garagerock a la 1966 års modell och snälla, låt mig stanna här, låt mig inte gå… THE CREATION FACTORY – Let Me Go
Utan att egentligen veta något om dem hör jag sprakande mangelös man skulle kunna dö för men jag sätter bara på mig mössan och diggar vidare. KNIFVEN – Mollgan