Med vacker röst framför drömskt virvlande ljudlandskap i långsam rörelse genom mörker som trots avståndet ger mig en närhet som varar länge. EMMA RUTH RUNDLE – Distance
Som skön duett gör de denna varmt härliga och poppiga punkpärla med viss 1960-talsvibe om förlorad kärlek som i låtformat varar för alltid. THE DAHLMANNS Feat. Andy Sherenoff – Forever My baby
Utan myror i brallorna får man ett visst ryck i danstarmen när de släpper loss sin dansant distade punk som snart fått upp er på dansgolvet. STARCRAWLER – Ants
Intro och ett accelererande gitarrspel som med övriga instrument blir till en explosiv enhet för ösig avkoppling med eller utan ring och röd matta. BABIAN – Sprinten I Din hand
Med bas som bas mullrar en mörk och spännande ljudbild fram hotfullt och drabbar den som gillar omhuldande svärta. Det är bombsäkert. MANKIND – The Wasteland
BLACK DOUGH. Experimenterande band från Göteborg som albumdebuterar nästa fredag. Här berättar sångerskan Miranda om hur låtarna blir till, framtidsplaner, och om kompromissen med soundet i Casablanca.
Vardagsrealistisk pop som med avskalad enkelhet och melankoliska toner får en att skrattsjunga ”ha ha” och undra om det hänt nåt annat. RANDIGA RUT – Har Det Hänt Nåt Sen Sist?
När en nål av glädjefullt uppstudsig garagepunk stucken rakt i örat utan att gitarr eller trumhinna tagit skada vill jag bara höra mer. THE SCRAGS – Never Looking Back
Med tvära kast i soft avig melodi som med udda tricks lyckas förmedla strängböjarljud likt få andra medan jag smyglyssnar högt och njuter. SAVANTS – Sneak E. Gardner