Tuggande gitarr och alternativt rockande punkrock avskräcker inte mig och andra med smak för musik man kan kalla för ”en fin bit”. TERROR BITES – Coven
Om frågor och svar hopar sig i huvudet kan man sluta famla i mörkret och lyssna på bra punkrock med refräng som återkommer hela tiden. PIST IDIOTS – Leave It At That
Utgår man från en ton och bygger på med diverse komp och utsmyckningar av mjukt spejsigt slag är hälften vunnet. Resten är ren soffnjutning. ULRIKA SPACEK – Ornament
Det är med speed och hårt pressat sväng de kontrollerar sitt tighta stresspel som vore det på liv och död men det är underhållning. Grym sådan. BITCH HAWK – White Knuckles
Punkrock med visst vemod, skönt sound och inte alls så farlig attityd man skulle kunna tro men för de som bryr sig om rätt och fel så är detta rätt. RADIOACTIVITY – Danger
Singer-songwriter om ett dubbelliv med nattligt spacesofta äventyr på akustiskt vis vilket föredras kontra receptionistyrket. ASKER – The Receptionist, The Astronaut
Vrålintro fortlöper med trummor och distad sprakbas som mullrar rått så att man ler och diggar med i refrängen istället för att bli uttråkad. PIGMAN – Bored Of You
Psykedeliskt snirklig rock som letar sig fram genom orgeldimmor och sång som cirklar runt ett olyckligt par med skönt knaster i fogarna. FOGBOUND – Unhappy Wedding Couple
Tjutande gitarr, rundgång och en allmänt sprakande ljudbild matchar sångarens frenesi och frustande sång som ibland faktiskt är prat. SHOW ME THE BODY – Talk