Snygg knastermörk postpunk som påminner om den alarmerande känslan man får när tystnaden och avsaknaden av musik infinner sig. THE EXPLODING BOY – Alarms In Silence
Jag sluter ögonen, lyssnar och får öronkontakt då en bild fastnar på näthinnan och jag ser den vackra rösten möta gitarren. Känslosamt, njutbart. THERESE LITHNER – Eye
I ett tillstånd av tillfällig betagenhet känner jag mig krasslig och börjar se sämre, men hörseln är det inget fel på vilket är tur då jag gillar indie. SILVERKULTEN – Sjuk Och Blind
Med psykedelisk touch, skönt sound och ett cirkuslikt solo i fallande skala förför de 40 åriga husmödrar och alla andra som gillar garagerock. ACID DAD – Mistress
Tungt pumpande domedags-mörker när röken skingras och motljussiluetter sätter in dödsstöten, men deras musik överlever och kan få evigt liv. ICEAGE – The Day The Music Dies
Studsigt garagepoppigt sound och en tuggummirefräng för allsångsbenägna personer som gillar att känga till energisugare som tar mer än de ger. KNASH – Lame
Melodiös snyggindie som får ens problem att försvinna eftersom man lyssnar med alla öronen samtidigt i hopp om att inte hamna efter… BASEMENT BOUT – Played
Varför? Jo, för eftersöker man rock som stökar och har sig på ett skönt omedvetet sätt med garagesmutsigt sound är det bara att digga. Därför! CO SONN – Why
Pianoballad i kärlekens tecken som får mig att vilja baka tårtor, ge min käresta blommor och till och med ta hand om tvätten, och det känns ändå bra. OXEN – Soulmate
Med kärlek på agendan under en småvirrig festkväll förklädd i 1960-talskostym av allra finaste modell att avnjuta när man är på rätt väg. OTTO NIKLASSON ELMERÅS – Wrong Side Of The Road