Det är med skräckblandad förtjusning i dess rätta bemärkelse man lyssnar och ibland blir besatt av deras rysligt sköna punkrock. THE DAHMERS – Man Obsessed
Lugnt och fint med dramatisk touch om bortgångna drömmar i en lätt dammig avighet som oavsett om vägen till upptäckten är lång eller kort blir njutfull. THE BLUE RUIN – Dust To Dust
Gnisslande eller maskingrusande instick som skaver och stör störtskönt i en basorienterad punkrocktuggande dänga man gärna har på repeat i speciell hjälm med hörlurar. VIAGRA BOYS – Special Helmet
Med ett basebollträ kan man slå hela världen med häpnad och har man dessutom hjälp av tre ackord och lämnar kappan hemma kan man gå hela vägen. Upp. DJÄVULEN MÖBLERAR OM – Hela Vägen Ner
Rock´n´roll-stänkare med en skvätt blues viskade en svart kråka i örat, gav mig en blinkning och väste vidare att även hippie- och gypsy-stuket mixats skönt. THE MAGPIE SALUTE – Mary The Gypsy
Soft indiepop med visst mått av vemodighet att ganska långsamt nicka i takt till medan tiden går och drömmarna hamnar på ett varmare ställe, men där musiken är lika bra. LA LUSID – Gran Canaria
Efter ett drillande pianointro lossnar en svängig melodiös rocklåt att skaka loss till och när man väl är igång slår man på turbon och gör det igen. HANK VON HELL – Bum To Bum
I en flod av moonshine och musikaliska influenser rinner hillbilly blues och skitig hård rock samman och gillar man inte sånt kan man ju gå tillbaka till urtvättad dynga. FEARLESS – Down To The River
Dramatisk tangentföring inleder deras oefterhärmliga popstil som spökvackert griper tag och fångar mitt intresse som redan nu längtar efter mer. FRANSKA TRION – Spöken
Så punkrockösigt att man får kämpa för att hålla balansen då de kommer till undsättning med en stadig refräng som både håller en fast och får en att gå vidare. GESTURES – Holding On