Hånflinande kör kompletterar underskönt vemodig melodi som kombinerar indie med 1960-talspoppig garage som kan få vem som helst att le med hela ansiktet. Fullt av regn. CARBON POPPIES – Rain On My Face
Grym rock med postpunkvibb i en mörk nyans vars underton matchar den drömsekvens jag får i huvudet när jag i ensamhet drömmer om kärt sällskap att dela lyssnandet med. MANUELA IWANSSON – Dream Lover
Grymt driv och skönt gitarrsprakande när de explosivt tuggar sig genom noiseväggen i bakgrunden medan omgivningen blir en allt mörkare plats. STATUES – Dark Places
I snabbpulserande syntvågor hörs ett långsamt vemod och det känns som att jag kommer närmre ju längre ifrån låtens början jag kommer, och det är grymt. Fint. HENRIC DE LA COUR – New Building
Utan att tänka för mycket på små förhistoriska djur får jag en skön känsla av alternativrocksmys att släppa loss till så kom gärna över och gör mig sällskap. MAUER – Come On Over
Med udda stegrande trumljud och en intensiv mässliknande hymn framför rymdspaceiga ljudinlägg känns en dystopi inte långt bort men ändå njuter jag. AUDIONOM – Glass Bees
Som en långsamt utdragen tands värsta smärta hörs deras musik som en motsats och därmed fås en njutningsfull stund av psykedelisk shoegaze att lamslå rastlöshet med. UR TAJGAN – Desert
Om man inte är på villovägar blir deras vemodiga uttryck med drömsekvenser ett glädjegift man blir lycklig av och då vill man bara ha mer. WARGIRL – Poison
Står man utanför lagar och förordningar är det lätt hänt att man på ett eller annat sätt sparkar uppåt och råkar få in en rejäl käftsmäll någon gång ibland. LIZZIES – No Law City
Melankoliskt piano och en röst i finfin harmoni och om denna är för dig kanske vi kan kalla det för rättvist vilket jag tycker är roligt, trots att jag är i mörkret. THE LAST DETAIL – Fun Fair