Utan att bre på för mycket tycker jag ni ska haka på och viga ett öra men helst två åt mörkt sprakande bluespunk men var beredda på att det inte är musik man vill fly från. AND WE SHOULD DIE…
Om det finns garagepostrock som genre är det eventuellt en bra beskrivning av soundet i mina öron men om inte genren finns får vi nog vänta tills imorgon. CROCODILES – Wait Until Tomorrow
I soft promenadtempo förförs man av skönt egensinnig lo-fi trots en vädjan om motsatsen vilket kanske bara stärker känslan och begäret efter mer. JULIA RAKEL – PDFILWM
När solen gått ner går inget upp emot dig och skulle nu någon vilja mäta sig och jämföra punkrock kanske man ska använda detta anthem som måttstock. Grymt. ARRÉ ARRÉ – Anthem
Från dåtidens skönare 1970-tal och rakt in i nutiden kommer de med syrrans idealistakustiska melodi och oavsett hur man tycker det låter så är det i alla fall helt rätt. STUMPWATER – Sister Of Mine
Garagepop och garagerock i växelvis kombination med en skön dos charm och även om man inte behöver påminnas om att man inte är ett fönster eller en dörr så är det bra. THE COATHANGERS – Bimbo
Postpunkdimman lägger sig tät över mina öron då jag lyssnar på den svärta som förmedlas medan jag med musiken som enda sällskap sakta rör mig i takt och njuter. WHISPERING SONS – Alone
Skön singer-songwritersoft melodi med härlig refräng lätt att doa med i och har man skådespelardrömmar finns igenkänningsfaktor tills man vaknar. BENJAMIN FOLKE THOMAS – Stuff Of Dreams
Med skön energi gör de punkrock i vaket tillstånd om att inte vakna upp och väcks inte intresset är man kanske inte ämnad för det och bör somna om. POTTY MOUTH – 22