När livet är trist och meningslöst kan skön psychpop vara skillnaden som kan få en att kavla upp skjortärmarna tända livsgnistan och blomma ut. PHOGG – Three Shirts
Döden spelas och passerar i långsam revy likt en indiepopmix bestående av jazz och visa i ljuv förening och efter att ha hört detta ser jag mitt öde i livet som en vinst. UNDERBARA INGENTING – Jag Spelar Döden
Stökig punkrock med så smutsigt sound att man kan behöva tvätta öronen efter en lyssning vilket det kan vara väl värt eftersom man får förälskelsen på köpet. INSTITUTE – Mon Cherie
Svärtad brusblues att berusa sig med innan man kläs i träfrack som i och för sig skulle vara ganska passande till en dögrym dänga som denna. BROR GUNNAR JANSSON – Body In A Bag
Soft indierock som liksom loopar sig själv på ett skönt sätt och när det inte överraskar med samma sak om och om igen men man fortsätter gilla är det väl bra. SAVANTS – New Junk City
I ett gråmelerat sound finner jag känslan av vemod och när det starka ljuset får motljusskuggorna att långsamdansa till melankolin är jag nöjd. DOGSMILE – Bright Lights
Punk som låter farlig och har synthinslag som skulle kunna krossa bräckliga drömmar och kanske även starka vilket du kanske tycker är att ta i men det är grymt. ISOTOPE SOAP – Fragile Dream
En låt som trots att den handlar om att ha sociala bekymmer och att avge dåliga vibrationer på något sätt kan få en annan att hamna i feelgood-stämning är ju grymt. BERWANGER – Bad Vibrations
I slowmotion hör jag något avskalat som aldrig exploderar vilket är skört befriande och precis i min smak och vad jag vill höra mellan smällkaramellerna. DOOJIMAN & THE EXPLODERS – From Myself