THE GLUTS: FYBBD

Med nolltolerans mot fascister rockar de råsvart punkrock så att alla som känner sig träffade borde smyga ut bakvägen medan vi andra diggar hejdlöst.
Med nolltolerans mot fascister rockar de råsvart punkrock så att alla som känner sig träffade borde smyga ut bakvägen medan vi andra diggar hejdlöst.
Med pengar i fickan hör jag en soft indiepsykedelisk bit som i promenadtempo får mig att fundera på fickans innehåll men om det finns kvar har jag glömt.
Småmonotont giftig postpunkpumpande bit som tillfredställer öron vakna för rå skönhet så innehar du sådana är det bara att trycka ner playknappen.
Höghastighetspunk man skulle kunna kalla hardcore svår att värja sig mot med eller utan hjälpmedel men faktum kvartstår. Man vill inte.
Ljuvlig indiepop som för en bort för en stund och när man vänder sig om har möjligheten att lyssna igen uppenbarat sig även om det är en dröm.
Sång med fria tyglar och delvis hysteriska skrik med apattityd får mig att digga likt en burlös apa med loser-känsla, men kom igen, det svänger ju.
Syntpipig indiepoppärla med smålullig sång och härliga utrop med teamkänsla man gärna tar del av i hel- och halvpackat tillstånd men även nyktert.
Lika mjukt spelad som soft sjungen hänför denna låt mig nu när nya höjder nås och hade jag haft tid att vänta hade jag inte fått nog nu heller.
Som hämtad direkt från källaren kommer denna nattligt energiska bit och övertygar mig som var på uppgång att mer än gärna gå ner i källaren igen.
Solskensindie skuggad av gråmelerade nyanser man gärna stuffar runt till om man blivit uttagen, gillar indie och trotsar skrämselfaktorn ett dansgolv kan ge.