SJÖBLOM: Tape

Svartindie som med distinkta rytmer förmedlar en känsla av bortavaro från sitt eget så väldokumenterade liv vilket gillas så mycket att man vill banda det.
Svartindie som med distinkta rytmer förmedlar en känsla av bortavaro från sitt eget så väldokumenterade liv vilket gillas så mycket att man vill banda det.
När kommersiell radiomusik håller på att kväva mig blir jag positivt överraskad av denna dänga, så jag kör på repeat och njuter av Djävulens strypgrepp.
Svartklubbsdansant höftvickare med experimentell attityd kan förmå rebellskallar med smak att digga hänfört utan att blinka även utan droger.
Tunggungande brusmörker i en igenkänningsdänga man inte såg komma kan man med fördel lyssna sönder och samman för ren njutnings skull.
Rått rockös som kan få vilket partydjur som helst att gå loss på både inventarier och dansgolv men kalla det inte olycka. Det är ju kvällens höjdare.
Med lojt drömskt tempo och skön sång lockas jag av en röst som verkar vilja bli hämtad precis som jag vill att de tar mig med in i deras mysindie-värld.
Actionrock som gör skäl för namnet och kör på i 180, men tycker du höjdpunkterna är dåliga får du lyssna igen för här är även svackorna bra.
Psykedelisk rymdrock med experimentella inslag vinner mark och tar utrymme från de kommersiellt gångbara genom svårflörtade men sköna tongångar.
När svärta och ångest förmedlas sakteligen genom grym musik, en skön röst och ylande man kan lyssna på under ändlösa nätter då nattsvart är temat…
Efter det truliga introt kommer en skönt glampunkig bit man gärna svänger loss lite extra till och har man någon att återförenas med är det nog dags nu.