Actionfylld punkrock med larmande piano, dundrande trummor och fett ös som vi låter rulla, eftersom det är bra och inte tidsslöseri. BLACKWATERS – Let The Good Times Roll
I sakta mak med en touch av 60-tal och relaxande psych-folk-atmosfär njuter jag från början till slut, men det spelar ingen roll nu. Eller? KING BORNEO – It Doesn´t Matter Now
Härligt skitig rock´n´roll som med rå energi och punkös rannsakar sig själv på samma sätt som du borde efter att ha hört denna grymma dänga. THE CURSE – Take A Look At Yourself
1970-talspunkig pop med träffsäkert vemod som förmedlar rätt känsla då man går från en era till en annan. Eller bara stannar och lyssnar. THE STRYPES – Grin And Bear It
Americana som med känsla och precision fångar hemvävda minnesbilder av en kärlekshistoria i hembygden lätt att få in i huvudet. THE BLAND – Head Oh
Med rå energi och attityd spelar de en indierock man lätt kan sjunga med i om humöret infinner sig och uteblir det slipper man ändå vara uttråkad. THE VINYL REPRISAL – I´m So Bored
Med soft sound och drömskt vemod märker man som lyssnare en magisk känsla som svävar fritt genom fönstret mellan dröm och verklighet. LOST BALLOONS – Noose
Utan att veta vad som ska göras dödar jag tid med hjälp av tunga trummor och en skönt ryckig melodi a la alternativ rock och nu är det dags. CAREER – Time To Kill
Tengilpop om förtryck och diktatur men också om hopp om bättring och när låten klingar ut är det Nangijalas ljudbild jag har för öronen. ST ANDREAS – Lejonhjärtascen
Punkig garagepärla med taggig gitarr man inte putsar eftersom man inte vill släta ut något som låter bra och om du lyssnar hör du det. THE FRANKLYS – Weasel