Melankoliskt mörker i en avskalad bit som med stämsång och akustisk gitarr fängslar alternativa musikdiggare utsvultna på spröd, grym musik.

RÅHYPNOS – Starving Skin

Härlig glamrock körd genom punkigt DIY-filter som med hjälp av gatustök, fuzzgitarr och skatteformulär kompletterar en ljudbild värd att njuta av.

PEACE DE RÉSISTANCE – Don’t 1099 Me

Monotona toner med psykigt skön gaze som låter mysigt trots repetitiva upprepningar eller kanske just därför tänker jag och trycker på repeat. Igen.

LOOP – Eolian

Medan rädslan att såra någon för kärlekens skull växer hör jag en postpunkíg vibe tjusa mig med lätt hypnotiska toner studsandes mörkt inombords.

GHUM – Some People

I stökigt mörker får vi en urladdning skönt skev rock som i sin noiserockiga dimma döljer en härlig melodi att förtjusas av som om inget vore naturligare.

OMNI OF HALOS – Care Free

I en härlig indiebit suddas gränserna mellan ett lätt surfpoppigt sound och småpsykedelisk indiepop ut varav ett finurligt leende uppenbarar sig.

THE STROPPIES – Smilers Strange politely

Ivrig energi och skönt ös förmedlas via dänga som med kaotisk ljudbild väcker något rebelliskt i en värld där varje beslut är viktigt så jag trycker på repeat.

THE PLEASURE DOME – Chaos Chaos Revolution

Melankolisk indiepop med folkpopsskiftningar som på ett ljuvligt sätt hittar genom den disigaste dröm älvadansandes med ett leende på läpparna

JEANINES – Who’s In The Dark

En annan form av punk som med alternativa lösningar får tråden att hålla ihop trots lösa ändar vilket är klart avundsvärt i en annars grym värld. Grymt!

RIP ROOM – Loose Ends

Evigt tårdrypande vemodspop att nostalgiskt dansa till i väntan på illusionistiskt stillastående tåg med kyrkogårds-sus och hopp i öronen.

STILLA HAVET – Frusna Tårar