APRIL MARCH, OLIVIA JEAN: Palladium

Svängig retroinspirerad golvvältare som kan få vilken höftvickare som helst på fall då rappkäftad pratsång står på menyn vilket är bedårande.
Svängig retroinspirerad golvvältare som kan få vilken höftvickare som helst på fall då rappkäftad pratsång står på menyn vilket är bedårande.
När nyanserade skuggor spelas mot svärtad bakgrund gnistrar minnen som får en att vilja knarka nostalgi förbi varav man vill yla med i refrängen.
Med störtskönt sound och approach träffas mina ljudkänsliga smaklökar varav jag diggar så gränslöst att jag inte kan gå hem utan musiken i öronen.
Långsamt omvandlingsnummer trollbinder med förförande sång och psykedeliskt bländande instrumentföring så nu ser jag rött. Leendes.
Vaknade med en annan låt i huvudet än den jag somnat till och det var så störtskön garagepunk att jag stod på huvudet och jublade. Oklart vems.
Med powerpoppigt sound och en refränghymn lätt att nynna med i faller man som en fura och då är det klart man ger sig och kapitulerar för ryssarna.
Är man ute efter garagerock är detta det man sökt. Grym garagerock att ge sig hän åt och rocka loss till. Ge sig hän och bara vara det man är, eller inget…
När jag hör detta sköna driv mana på under lugg i motljus får jag känslan av psykrock i monotont mörker och när ljuset tänds går jag diggandes i cirklar…
Flyktingsbenägen folkpunkdänga i racertakt rockar och svänger och jag med den vilket är okej men så länge musiken är på drar jag inte härifrån frivilligt.
Bubbeldrömsk rymdrock med psykedeliska utsvävningar och diverse infall i oceaniskt ödelandskap lunkar soft på och lyser upp tillvaron.