CHRIS & KEAN: Scandinavian Cool
Rhythm and bluesrytmer med nerv och melankolisk svärta får mig att nicka kallt i takt och när de sedan släpper lös garagerocköset rullar höfterna sig svettiga. CHRIS & KEAN – Scandinavian Cool
SOMEDAYS: When We Left
Indierock som fastnar på första försöket och är så självklar att jag inte tänker förklara men det spelar ingen roll hur många gånger man slutar lyssna. Den är kvar ändå. SOMEDAYS – When We Left
THE LOVE COFFIN: Take Good Care Of Me
Med slötunga trummor och mörk approach får de mig att svepas in i deras drömvärld där jag kan räddas från mig själv så länge de tar väl hand om mig, och det gör de. THE LOVE COFFIN – Take Good…
21/9 1963
21/9 1963 Intog Bobby Vinton förstaplatsen på den Amerikanska singellistan med ”Blue Velvet”. Tre veckor var den etta, sedan dröjde det 27 år tills den blev en hit i England, men då nådde den bara andraplatsen. BOBBY VINTON – Blue Velvet
MAKEOUT POINT: In Memories
Soft indiepop som efter mjukstarten exploderar i en slags indierockextas som, om jag kommer ihåg rätt, avslutas lika mjukt och fint som den började. MAKEOUT POINT – In Memories
20/9 1976
20/9 1976 Startade den första ”100 Club Punk Festival”-kvällen (av två) på Club 100, ett jazzställe i London som denna gång hade inte mindre än åtta osignade punkrockband på scen. Banden var Subway Sect, Siouxsie And The Banshees, The Clash, Sex…
CARBON POPPIES: Rain On My Face
Hånflinande kör kompletterar underskönt vemodig melodi som kombinerar indie med 1960-talspoppig garage som kan få vem som helst att le med hela ansiktet. Fullt av regn. CARBON POPPIES – Rain On My Face
MANUELA IWANSSON: Dream Lover
Grym rock med postpunkvibb i en mörk nyans vars underton matchar den drömsekvens jag får i huvudet när jag i ensamhet drömmer om kärt sällskap att dela lyssnandet med. MANUELA IWANSSON – Dream Lover
19/9 1973
19/9 1973 Dog Gram Parsons, en gång medlem i The Byrds och The Flying Burrito Brothers. Gram Parsons dog av en heroinöverdos, endast 26 år gammal, men hann göra sig betydelsefull som en gränsöverskridare mellan countryn och rocken. Två album som…
STATUES: Dark Places
Grymt driv och skönt gitarrsprakande när de explosivt tuggar sig genom noiseväggen i bakgrunden medan omgivningen blir en allt mörkare plats. STATUES – Dark Places