THE CAVEMEN: Am I A Monster?

Garagepunkigt ös som är så rått och svettigt bra att man vill kunna celldela sig eller åtminstone göra sig schizofren bara för att få höra dubbelt så mycket.
Garagepunkigt ös som är så rått och svettigt bra att man vill kunna celldela sig eller åtminstone göra sig schizofren bara för att få höra dubbelt så mycket.
Med betraktarens öron låter jag denna bit med 80-talssynt och mycket sång, mångsång rentav, få mig att digga med huvudet mot väggen. Mjukt.
Mina sinnens fulla bruk går att diskutera men när jag hörde denna dänga stod tiden still och jag insåg att punken lever i frihet och jag med den.
I ödslig ensamhet tänker jag mig ett jordiskt liv som en nattvandring genom det mörker vi omges av skapat som stämningsfull mystik. Skört och vackert.
Är du inte redan vaken är chansen stor att du vaknar till liv när du hör denna höghastighetsdänga i psychpunksformat och du lär inte bli besviken.
Skönt stompig svartfolkspop med stråkar som i lunkande tempo försvinner in i skuggområdet när du ska bli förförd och uppspelt då du är den utvalde.
På gränsen mellan punk och powerpop balanseras det med så skön känsla att man skulle kunna tro att man är i himmelriket, men vad vet jag.
Intensiv psykrock i skyndsamt promenadtempo går som tåget och är man förtjust ska man självklart haka på i refrängen så man inte förblir stationär.
Har du inget att förlora och gillar ypperlig garagerock är detta lätt att förälska sig i och du kommer inte ångra det. Inte ens om du har allt att förlora.
SATANS LITTLE HELPERS – I Regret Ever Fallen In Love With You
Soft atmosfärisk indie om isolering, ensamhet, smärtasamma problem och dess lösningar går att lyssna på individuellt men även kollektivt. Överväg det.