Utan vrålös gör de skön attitydstark punk det svänger om på ett så där skevt sätt som är så älskbart och jag erkänner att det är skit. Skitbra. INSTITUTE – Admit I´m Shit
Med gitarr och virveltrumma marscherar den lugnaste av väna låtar sakta fram med patos och en finstämd ton av vemod som passar örat fint. ELSA ÅBORG – Row
Surf, garage och punk med känsla i en härlig blandning, ger med sångarens lite hesa röst en skön ofelbar tanke om att de har alla rätt. THE PARROTS – I Did Something Wrong
Skränig noisepunk med krokar som gör att refrängen som sångaren spottar ur sig lätt fastnar i en hipppies huvud. Och alla andras med. NO PARENTS – Die Hippie Die
Indierock genom gråmelerade ögon för Fans fans som inte fanns och inte föddes som Fans fans, finns snart överallt nu när Fans finns. FANS – Born Into
Trumintro som fortsätter med orgelbetonad garagerocksblues som ökar i takt med att slutet närmar sig tillsammans med fint allsångsskrål. THE ARROGANTS – Flashing Lights
Ödesmättad ballad i melankolins tecken med piano och en vibratodarrig röst i centrum för ett jul- och nyårsavslut värt att återanvända ofta. BOBBY SANT – Mary
Härligt ös med fascinerande uttryck i form av utstickande urspårningar som balanserar på gränsen till oväsen enligt vissa. Vågat och Brilliant. YAK – No
Instrumental spaghettiwestern-inspirerad groove-låt med twang och ett skönt sväng som matchar den kyliga ökenpondus de besitter. KID CONGO AND THE PINK MONKEY BIRDS – El Cucuy
Med psykedelisk mörkergitarr gör de yrselframkallande mönster på ljudväggen som uppträder i min trumhinna, och jag gillar det. ELECTRIC EYE – Bless