Genom rökridåer behövs brinnande ögon för att se, så jag följer den mörka rösten med ljusets hastighet, men mitt ljus är av stearin och står still. THE DON DARLINGS – Speed Of Light
Tio år gammalt original uppvisar en slags gitarrpop med rejäl sötma i framförandet och trots gitarrattacker blir det bara snällt. Men snällt är bra. THE LITTLE FLAMES – Put Your Dukes Up John
Smutsig gitarr, en dunkande trumtakt, lite hoho-doande i refrängen och lyrik om en sökare är allt som behövs tycker jag och klappar händer. BARNS COURTNEY – Hands
Musik som Larmar på rätt friskt och i mitten en röst som försöker göra sig hörd, och när jag hör känner jag mig inte störd. Bara förförd. PSYKMISSIONEN – Sommar, Magspark Och Ångest
Psychobilly i högt tempo pådriven av sångaren med den rossliga rösten väcker danslusten i mig, men det är inte sådant jag gör. Jag diggar bara. THE MONSTERS – It´s Not My Way
Sansad brittpop med allsångsrefräng från Melbourne om hur balanskampen mellan två olika livsstilar i samma person påverkar densamme. THE CREASES – Impact
Punkrock på väg att göra något olämpligt samtidigt som förmågan att spela svårflörtad och låta desperat på samma gång framträder tydligt. THE HUNCHES – You´ll Never Get Away With My Heart
Småstökig folk-pop som spelas med känsla och en skön röst vid micken samt ett smålikt lån så lättsinnat att jag hoppas de inte glömmer mig. TINY LITTLE HOUSES – Milo Tin
Charmigt ärlig tuggummipunk som kan göra en stum av beundran, men jag väljer att bara le istället, för kärleken är inte blind, bara mållös. LISA PRANK – Luv Is Dumb
LION´S DEN. Med erfarenhet från band som Holograms, Wild Fangs, Mind Traps och Martin Savage Gang vet de vad det handlar om. Den fjärde maj spelar de på Landet, och i sommar släpps deras debutalbum, men redan nu kan ni läsa…