Pianobaserad drömballad lika skör och transparent som artistens eget namn och så försvinnande vacker att man nästan spricker. THE GLASS CHILD – The Year I Dissapeared
En vansinnesfärd i garagerock-psykedeliska psychmönster anfaller gamarna ibland oss och jag känner att jag bara vill ha mer. KING GIZZARD & THE LIZARD WIZARD – People-Vultures
Långsamma poetiska självbetraktelser pratsjungs genom nattpopjazziga dimridåer mellan mörka bakgator där förtvivlan känns poppis. ALF – Mellan Pop Och Förtvivlan
Med sansad besinningslöshet öser de kannibalrock mot min jagade själ, och jag har bara en sista önskan: Att höra låten klart, innan jag blir mat. SUMMER CANNIBALS – Full Of It
Toner av mörkare sort matchas med finstämd röst i skuggornas nyansrikedom där en skönt efterhängsen känsla uppstår. Inte konstigt alls. BLOOD CEREMONY – The Weird Of Finistére
Jag ska ta med dig ut ikväll sjunger de och följsamt hänger jag med och får mig en omgång rockriff med envisa trummor och gillar det. OTIS THE DESTROYER – Fight
Med stående driv i en monotont malande låt kör de på och skapar virvlande damm överallt, som inte bör undanröjas. Damm vad bra! PARQUET COURTS – Dust
Psykedelisk garagerock med hittiga krokar och skärpta snurrigheter för mina glada öron som tåls att ösas på, men njuter även av tripper på tå. PLASTIC PINKS – Toe Trippin´
Bullrande syntar, dova toner och en mäktigt mässande röst driver mig in i ett sakralt mörker man gärna ber en liten bön för att få höra ofta. BESTIAL MOUTHS – Small Prey
Korsning mellan punk och bubbelgumpop med tempoväxlingar och skojfrisk ironi och allvar om vartannat. Kul på riktigt. Allvarligt. TACOCAT – Horse Grrls