Psychobilly i högt tempo pådriven av sångaren med den rossliga rösten väcker danslusten i mig, men det är inte sådant jag gör. Jag diggar bara. THE MONSTERS – It´s Not My Way
Sansad brittpop med allsångsrefräng från Melbourne om hur balanskampen mellan två olika livsstilar i samma person påverkar densamme. THE CREASES – Impact
Punkrock på väg att göra något olämpligt samtidigt som förmågan att spela svårflörtad och låta desperat på samma gång framträder tydligt. THE HUNCHES – You´ll Never Get Away With My Heart
Småstökig folk-pop som spelas med känsla och en skön röst vid micken samt ett smålikt lån så lättsinnat att jag hoppas de inte glömmer mig. TINY LITTLE HOUSES – Milo Tin
Charmigt ärlig tuggummipunk som kan göra en stum av beundran, men jag väljer att bara le istället, för kärleken är inte blind, bara mållös. LISA PRANK – Luv Is Dumb
LION´S DEN. Med erfarenhet från band som Holograms, Wild Fangs, Mind Traps och Martin Savage Gang vet de vad det handlar om. Den fjärde maj spelar de på Landet, och i sommar släpps deras debutalbum, men redan nu kan ni läsa…
Sagolandstoner och drömska ljudlandskap får mig att svepas in en virvel av snyggt projicerade känslovindar och ljudliga artefakter. SANS PARADE – Hyperborea
Musik som hjälper en bort från grottans tristess och trötthet. Genast piggnar man till av denna energiska rock och dess retfulla refräng. PRETTY VICIOUS – Cave Song
Med storebror som bevakande öga är det lätt att bli paranoid men med garagepunk i skönt tempo och en krypande magkänsla gör de det bra. MRS. MAGICIAN – Eyes All Over Town
Högljudd som en viskning levererar hon drömsk pop som trollbinder om en inre kraft som inte kommer ut förrän den verkligen behövs. STEADY HOLIDAY – Open Water