Psykedelisk 60-talspop från nutiden med ett så ärligt uttryck och soft sound att man nästan längtar efter att bli hjärtekrossad i syra. SOFT CANDY – Ballad Of A Broken-Hearted Acid Junkie
Till taktfasta trummor dribblar bas och gitarr om vartannat i sköna svängar medan sångaren anstränger sig till tårar på behärskat vis. Skitbra. SPRAY PAINT – Shit Me To Tears
Som en svår surfvåg i långsamt tempo balanserar de mellan mörkt och grumligt, lågmält kaos hörs i bakgrunden, men inga tysta lamm hörs. THE PARROTS – Jame Gumb
Som en lugn rundgång mellan skön sång och trumtrum medan havet sväljer mig hel i ljudvågor fulla av distortion man behöver mycket av. MOON CITY BOYS – Sea Swallow Me
Punk som låter som punk låter när det är en direkt hit. Jag vet inte vilka ingredienserna är, men jag antar att det är någon form av kemisk reaktion. DIRECT HIT – Chemical Ability
Skönt sound, soft gitarr och en aning psykedeliska vibbar som annars låter melodin tala utan att avslöja för mycket. Var jag är till exempel. TRACY BRYANT – I´m Not There
Indierock av den sort man ibland hör i Storbritannien, med så smittande refräng att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Och hon vet inte heller. TIBET – She Don´t Know
Vackra psykedeliska tongångar i ett drömlandskap av finfin psych pop man gärna hör om och om igen. Ungefär som ett eko i lurarna. THE SMOKING TREES – Leslie Echo´s
Det är med attityd och entusiasm de attackerar en låt man kan beskriva som punkrock som brinner för världen och de ensamma. VÄRLDEN BRINNER – Ensamma Barn
R.I.P. Freddie Wadling. Artisten som var medlem i band som The Leather Nun, Liket Lever, Perverts, Cortex, Blue For Two och Fläskkvartetten, samt även arbetat som soloartist, skådespelare, serieskapare och konstnär är död. Vi minns honom med stor sorg, men också…