THE DAHMERS: Man Obsessed
Det är med skräckblandad förtjusning i dess rätta bemärkelse man lyssnar och ibland blir besatt av deras rysligt sköna punkrock.
THE BLUE RUIN: Dust To Dust
Lugnt och fint med dramatisk touch om bortgångna drömmar i en lätt dammig avighet som oavsett om vägen till upptäckten är lång eller kort blir njutfull.
VIAGRA BOYS: Just Like You
Gnisslande eller maskingrusande instick som skaver och stör störtskönt i en basorienterad punkrocktuggande dänga man gärna har på repeat i speciell hjälm med hörlurar.
DJÄVULEN MÖBLERAR OM: Hela Vägen Ner
Med ett basebollträ kan man slå hela världen med häpnad och har man dessutom hjälp av tre ackord och lämnar kappan hemma kan man gå hela vägen. Upp.
THE MAGPIE SALUTE: Mary The Gypsy
Rock´n´roll-stänkare med en skvätt blues viskade en svart kråka i örat, gav mig en blinkning och väste vidare att även hippie- och gypsy-stuket mixats skönt.
LA LUSID: Gran Canaria
Soft indiepop med visst mått av vemodighet att ganska långsamt nicka i takt till medan tiden går och drömmarna hamnar på ett varmare ställe, men där musiken är lika bra.
HANK VON HELL: Bum To Bum
Efter ett drillande pianointro lossnar en svängig melodiös rocklåt att skaka loss till och när man väl är igång slår man på turbon och gör det igen.
FEARLESS: Down To The river
I en flod av moonshine och musikaliska influenser rinner hillbilly blues och skitig hård rock samman och gillar man inte sånt kan man ju gå tillbaka till urtvättad dynga.
FRANSKA TRION: Blod På Våra Händer
Dramatisk tangentföring inleder deras oefterhärmliga popstil som spökvackert griper tag och fångar mitt intresse som redan nu längtar efter mer.
GESTURES: Holding On
Så punkrockösigt att man får kämpa för att hålla balansen då de kommer till undsättning med en stadig refräng som både håller en fast och får en att gå vidare.
Freak Magnet Facebook
Freak Magnet Twitter