Som skön duett gör de denna varmt härliga och poppiga punkpärla med viss 1960-talsvibe om förlorad kärlek som i låtformat varar för alltid. THE DAHLMANNS Feat. Andy Sherenoff – Forever My baby
Utan myror i brallorna får man ett visst ryck i danstarmen när de släpper loss sin dansant distade punk som snart fått upp er på dansgolvet. STARCRAWLER – Ants
Intro och ett accelererande gitarrspel som med övriga instrument blir till en explosiv enhet för ösig avkoppling med eller utan ring och röd matta. BABIAN – Sprinten I Din hand
Med bas som bas mullrar en mörk och spännande ljudbild fram hotfullt och drabbar den som gillar omhuldande svärta. Det är bombsäkert. MANKIND – The Wasteland
BLACK DOUGH. Experimenterande band från Göteborg som albumdebuterar nästa fredag. Här berättar sångerskan Miranda om hur låtarna blir till, framtidsplaner, och om kompromissen med soundet i Casablanca.
Vardagsrealistisk pop som med avskalad enkelhet och melankoliska toner får en att skrattsjunga ”ha ha” och undra om det hänt nåt annat. RANDIGA RUT – Har Det Hänt Nåt Sen Sist?
När en nål av glädjefullt uppstudsig garagepunk stucken rakt i örat utan att gitarr eller trumhinna tagit skada vill jag bara höra mer. THE SCRAGS – Never Looking Back
Med tvära kast i soft avig melodi som med udda tricks lyckas förmedla strängböjarljud likt få andra medan jag smyglyssnar högt och njuter. SAVANTS – Sneak E. Gardner
Actionfylld brusrock som kan lätta upp stämningen när det är mindre kul och om det inte funkar låter du någon säga att det är bra så blir det ok. FREAK – I Like To Smile When I´m Sad
I sakta mak genom grumligt vatten tar låten form som en countrybagatell som växer ju längre man kommer och i slutet är allt klart som korvspad. THE DESLONDES – Muddy Water