När livet hänger på en skör navel- eller gitarrsträng och spelas med livet som insats och ett väldigt skönt punkrocksound uppnås. DD OWEN – I Shoulda Been Aborted
Pumpande rock´n´roll och sköna riff med lagom mycket skit utan att det påverkar längden som ju inte har någon betydelse. Det är känslan. TWIGGY BRANCHES – Never Gonna Be Tall
Countrysträngar som svajar likt vemod i harmoni med livets besvikelse får nytt hopp genom drömmar som samtidigt ger melankolin nytt liv. BUFORD POPE – Still Got Dreams
Skönt trulig röst som med bandets nerv och intensitet i sann garagerockanda bildar den enhet som gör dem väldigt gillbara. THE REGRETTES – I Don´t Like You
Med framåtlutad gitarrock av snyggare modell och ett matchande sound blir jag inte förvånad om de från och med nu har en odödlig låt. EAT FAST – Immortal Kombat
Som en fet garagerocksparasit tuggar de sig igenom min kropp utifrån och in till mitt innersta garagerockhjärta som bara älskar det hela natten lång. THE COATHANGERS – Parasite
Skör garagerock som sakta kantspelar sig in i matchen, lyckas förföra och få ihop det på nån vänster och till slut vinner hemmamatchen. SHITKID – On A Saturday Night At Home
Med alternativa 90-tals-vibbar och tjutande gitarrer tar de sig snabbt mot framtiden med starka melodier som kanske blir eftermänskliga. DOG, PAPER, SUBMARINE – Posthuman Melodies
Tungt tuggande maler de på med sin electropunkiga trashlåt med fradgan frustande när den raspiga rösten vräker ur sig spott och spe. SHOW ME THE BODY – Trash
Lugn låt varvas med högt oväsen som i långsamt tempo strävsamt för mig vidare in i den mörka del av mig som njuter av melankoli och vemod. VITA BERGEN – Black Satellite