Självklar punkrock med skön refräng lätt att sjunga med i och med en text man kommer ihåg och gärna håller med om då den är oemotståndlig. MY NAME IS JONAS – Awesome Together
Korstung synth trampar upp takten och färdriktningen mot mitt syndfria mål beroende på var jag är nu. Men jag är med, och målet är inte synthfritt. THE PRIEST – The Cross
Energiskt och på gränsen till påfrestande men ändå schysst manglande skrammel med varierad monotoni som njutning för stora öron. THE CHINESE STARS – Rabbit face
Charmig och avslappnad lofi-dänga som ganska försynt men med aviga vändningar och konstnärlig lidelse dansar hela vägen hem från balen. ART SCHOOL JOCKS – Suffering Prom
Hemtrevlig country av förträffligt mysig sort som trots smutsiga hörn, eller egentligen tack vare, aldrig blir för polerad vilket är utmärkt. GREG ASHLEY & THE WESTERN PLAYBOYS – Washed My Hands In Muddy Water
Uppkäftigt ösig punkrock på gränsen mellan alternativ grunge och punkpop vars refräng sitter likt gaffatejp mot valfri roddares mun. BAD COP, BAD COP – I´m Done
Snygg och bubblande indierock av det stilrenare slaget man skulle kunna förälska sig i om man var lite mer pedant än vad jag är. Fast jag är ju omöjlig. THE FRESH & ONLYS – Impossible Man
Kärlekssång med viss retroflirt som skulle ha kunnat bli något mer om det inte vore för den enda kärlek han alltid varit en del av. Kärleksfullt! PETER PERRETT – Troika
Knastersprakande punkrock med distortionsös i grym attack och när man tänker att patronbältet snart är tomt kommer en salva till. WET DREAMS – Cartridge Belt