Ur skuggors djupa vrår kommer denna pärla till garagerock-ballad framkrypande genom dis och dimma likt Laban i egen hög person. THE PINHEADS – Spooky Ballad
Powerpop med precis rätt anslag och ton och man får en sådan där skönt harmonisk feelgood-kick när fel blir rätt på nån konstig vänster… THE RUBS – Wrong Right Girl
I stillsamhet och med tystnadens svärtade spänningar och nerv, rörs jag av den mörka nattens känsliga beröring och njuter. VICTOR FURBACKEN – Brew
Härlig garagerock som rullar iväg med anspråklös ton och eftersom ingen känner mig så bra som ni så vet ni att det är grymt och kommer tillbaka. DAN RICO – Nobody Knows
Med tjutande gitarrer, väsenslik ljudbild och mörka vibbar får de mig att digga hårt, ”luftknäppa med fingrarna” och småvråla i refrängen. DAN LUKE AND THE RAID – Black Cat Heavy Metal
Med stark 1970-talskänsla gör de rock´n´roll som svänger och kränger och är man inte döv så är det självklart att man vill höra den igen. Och igen. HONEYMOON DISEASE – Doin´It Again
Gnisslig gitarr och lojt upprorisk attityd möter skönt skeva toner när de på bästa sätt visar var skåpet med hycklande posörer ska stå. ROME IS NOT A TOWN – I´m In A Brand
Punkrockstänkare som med energi och intensitet fångar mig från start och släpper inte taget förrän efter sista andetaget och då är jag fast. B BOYS – Psycho (still)
I akustiskt sakta mak njuter jag av melankolin och en skört medveten ton jag inte vet vad jag ska göra med men lyssnar och diggar långsamt vidare. SJÖBLOM – The Fool
När pratsjungande punkrock i midtempo är som bäst fastnar refrängen likt tuggade riff mot blanka ytor medan mainstreamarna tynar bort… MINI SKIRT – Dying Majority