Rå punkrock som med hög energi i 180 knyck försöker få ut någon sanning ur ett informationssamhälle i totalt kaos och gör det grymt. Sant. HONNINGBARNA – Sant
Som i en tunnel mellan dåtidens psykedeliska myspys cirklar de vidare till nutida känslor och då älskar man vår kärlek. Till musiken. MARBLE MAMMOTH – Our Love
Slamrig synthrökare som jagar på med småkusligt bakgrundsljud och många infall som sprudlar och klink- klonkar och det är bara att digga. LUMPY AND THE DUMPERS – Clatter Song
Med skön bas kompletterad med bland annat synkroniserad sång och slingrig gitarr gör de en slags småstökig surfpop som inte bara är söt. THE VAN T´S – Bittersweet
Postpunkfärgad noisepop i en uppsjö av ljud man gärna simmar omkring i för öronstimulering som aldrig tycks sluta charmas. DIE! DIE! DIE! – Glacial Place
Gillar du saxofonpunk som den spelades då det begav sig kan du höra att det funkar även i nutid om du vill det tillräckligt mycket och trycker på play. DOG RALLY – I Want It Bad
Oavsett om jag har rätt eller fel, om jag är ensam eller inte, kan jag lyssna på skön softpop och ändå tänka att det är bra och ha rätt. CAROLINE SAYS – I Think I´m Alone Now
Grym punkrock med taggig gitarr och tunga trummor som ihop med den riviga rösten bildar en rå helhet som skapar livslust för gravallvarliga fans. THE SCRAGS – Jag Gräver Min Egna Grav
Poppig punk med refräng-krokar som i detta fall sitter som en smäck högst uppe på kroppen en solig sommardag man inte blir galen. BLEEDING KNEES CLUB – Case
Som en Major Tomsk hymn med stråkar och gitarr kan man ligga sömnlös men skär man bort onödiga ingredienser som här är det bra folk kvar. OCS – The Chopping Block