Långsamt byggs låten alternativrockigt upp med becksvart vrede och då går det som det går när allt brakar loss likt glatt explosionsartad punk. IDLES – Collossus
Ganska lågmäld noiserock som inte heller hävdar något annat utan på ett skönt sätt bara förmedlar en viss ton av vemod som träffar mina nöjda öron. ROME IS NOT A TOWN – Nothing To Claim
Döda ögonskratt och radiostyrda röster i samklang när de spelar sin rock som hänför och bjuder upp till allsång med frenesi i natt. AVANTGARDET – Ut I Natten
Med skarp blick och sinne för bra refränger lätta att hänga med i får man upp ögonen för denna skrammelpop och diggar som om den hördes i 3d. LULA – Bright Eyes
Då riv, rasp och rost i röst matchas med undergångsgitarr från där solen aldrig skiner och kolmörka associationer vankas berättar jag inte mer, jag njuter. REVEREND BEAT-MAN – I’m Not Gonna Tell You
Välarrangerad pop med sound på gränsen mellan 60- och 70-tal, och om du inte hittat den rätta feelingen är det på tiden att du gör det nu. Bara lyssna. OTTO NIKLASSON ELMERÅS – It’s About Time
Rå, stökig och så skitig garagerock att det inte spelar någon roll hur städad eller oanständig man är, gillar man så gillar man och då för fullt. BAD TIMES – You’re So Lewd
ROUTINE DEATH. Band med bas i både Austin TX och Göteborg och som spelat ihop sedan 2015, starkt inspirerad av darkwave, shoegaze och post-punk. Just nu är de aktuella med LP-debuten ”Parallel Universe” som släpps idag den 25 maj. Här berättar Dustin,…
Grym rock som skaver skönt likt dåtidsläppar när nutida iakttagelser om ändrade beteendemönster ifrågasätts besjungs lever jag dansande. TERRA – Levande
Med signifikant indierockgitarr sker förälskelse då en lysande blick förstelnar någon och kanske känner också jag en gnista tända till i blodet. SILVERKULTEN – Blodsbrand