Finstämda stråkar och stämmor med folkton trollbinder allt från rödnäsor till prinsessor men är man från underjorden och spelar överjordiskt så gör man. CLARA STRAUCH – Clowns
Det är med stark retrovibb de får mig att nicka med fot och huvud och vickar höfterna får jag väl skylla mig själv som diggar svängig medryckande garagerock. THE WOGGLES – Only Got Myself To Blame
Med sakral känsla och monotont lugn svärta tar de sig igenom min personliga sköld via mina förtjusta öron som skapar ett tankfullt leende mellan sig. THE MYRRORS – The Blood That Runs The Border
Rak rock´n´roll med punktendenser och gnisslande gitarr för folk gillandes protopunk och liknande. Inget för nollor med andra ord. ALEJANDRO ESCOVEDO – Sonica USA
Skatepunk med växelsång i hög hastighet är vad det är om du undrar vad det är frågan om. I annat fall behöver du inte fråga, eller vafan, kom igen! MENUDÅ – Vafan!? (Johan Falk)
Det är med mörk power och pondus i rösten det deklareras att sommaren slutar i natt och det är helt ok med mig bara jag får höra låten under tiden. ROB COFFINSHAKER’S UNDERGROUND FIRE – Summer Ends
Så skön precision och drabbande känsla att njutbarheten är total när jag hör den akustiska gitarren och rösterna ihop och sanningar om lögner når mina öron. HENRIK APPEL – Green Eyes
När världen är tokig och man själv balanserar på samma gräns kan en grym rockdänga med visst retrosound och punkattityd vara det man behöver. BRAD MARINO – On The Brink
Med skönt driv och ett vemodigt tonläge får vi en vänskaplig lägesrapport som kanske kan ses som ett slags självömkande så vänta er inget, bara njut. together PANGEA – Friend Of Nothing
Lätt pumpande punk att poppa till för det är ingen idé att sitta still och titta på när det händer för rätt som det är är du uppe på månen och dansar… DUDE YORK – Moon