I snabbpulserande syntvågor hörs ett långsamt vemod och det känns som att jag kommer närmre ju längre ifrån låtens början jag kommer, och det är grymt. Fint. HENRIC DE LA COUR – New Building
Utan att tänka för mycket på små förhistoriska djur får jag en skön känsla av alternativrocksmys att släppa loss till så kom gärna över och gör mig sällskap. MAUER – Come On Over
Med udda stegrande trumljud och en intensiv mässliknande hymn framför rymdspaceiga ljudinlägg känns en dystopi inte långt bort men ändå njuter jag. AUDIONOM – Glass Bees
Som en långsamt utdragen tands värsta smärta hörs deras musik som en motsats och därmed fås en njutningsfull stund av psykedelisk shoegaze att lamslå rastlöshet med. UR TAJGAN – Desert
Om man inte är på villovägar blir deras vemodiga uttryck med drömsekvenser ett glädjegift man blir lycklig av och då vill man bara ha mer. WARGIRL – Poison
Står man utanför lagar och förordningar är det lätt hänt att man på ett eller annat sätt sparkar uppåt och råkar få in en rejäl käftsmäll någon gång ibland. LIZZIES – No Law City
Melankoliskt piano och en röst i finfin harmoni och om denna är för dig kanske vi kan kalla det för rättvist vilket jag tycker är roligt, trots att jag är i mörkret. THE LAST DETAIL – Fun Fair
Om jag inte varit så förtjust i min hjärna som får mig att rågilla grym musik hade jag kanske inte fattat grejen och istället hatat den som nu får mig igång. TWIN PIGS – I Hate My Brain
Electromystik som hämtad från en mörk gränd där soft noise flikar in vid behov och skapar utrymme för synthen att (s)andas då gryningen gör stranden synlig. SERRATION PULSE – Beach