Om jag inte varit så förtjust i min hjärna som får mig att rågilla grym musik hade jag kanske inte fattat grejen och istället hatat den som nu får mig igång. TWIN PIGS – I Hate My Brain
Electromystik som hämtad från en mörk gränd där soft noise flikar in vid behov och skapar utrymme för synthen att (s)andas då gryningen gör stranden synlig. SERRATION PULSE – Beach
Knäsvag av lite rumlande och en skön dänga rock´n´roll som svänger så man nästan går ur gängorna och även om det skulle ske så är det värt det. JANGLE TOWN – Ramble Boots
Soulfullt om obesvarad kärlek och ett evighetshopp in i oändligheten då det är det sista som lämnar oss precis som musiken om du är villig att ge den en chans. TILDE – Are You Willing
Tungsinta toner bakom stängda dörrar väcker ett intresse som kanske fallit i glömska och när postpunkörat fått vittring, funnit och fastnat glöms det inte i första taget. ROTTEN MIND – Fading Into Oblivion
I gränslandet mellan new wave och postpunk drömmer jag att verkligheten möter fantasin medan synthig vemodspop utgör ett soundtrack som kommer att klättra… STILLA HAVET – Verklighet Och Fantasi
Maffig trum- och röstbaserad hymn som svänger rytmiskt och när man väl förförts finns ingen återvändo. Bara att hänge sig och kanske kommer man hem dagen efter. THE HOLY GASP – What I Gotta Know
Det är med skräckblandad förtjusning i dess rätta bemärkelse man lyssnar och ibland blir besatt av deras rysligt sköna punkrock. THE DAHMERS – Man Obsessed
Lugnt och fint med dramatisk touch om bortgångna drömmar i en lätt dammig avighet som oavsett om vägen till upptäckten är lång eller kort blir njutfull. THE BLUE RUIN – Dust To Dust