Har man rock rinnande genom venerna kan det bli tunggung av musiken man spelar och kanske är det så att flera sinnen kan gilla det samtidigt. Sniff sniff. HANK VON HELL – Blood
Elektroniska ljudlandskap och stabil sång tar oss genom de utlagda dimridåer som får oss att nå den ljudliga stormens öra där njutningen är som starkast. RÅHYPNOS – Captured In The Storm
Med rockabillyvilda trummor och tungt gungande ståbas lägger de grunden för den skönt frustande sången som när det är som bäst kan få vem som helst att rådigga. HILLI & HIS HENCHMEN – Tu-Ber-Cu-Lucas
Som en Madchestervåg för nutiden rör de sig runt i cirklar kring ett beat som kompletteras med knaster och dingdongklockor som får en att vilja följa med hela vägen. KALLBLOD – Bone & Cream
Om man inte bryr sig om musik med grymt sväng och rockar så att hälften vore nog kan man dra men hör man det bör man ju inse att det ju faktiskt är allt man behöver. DEE RANGERS – Like…
Med känsla för smärta och romantik i en ödesmättat fin ballad där trånande längtan efter mer liknande svärta är efterlängtad redan innan det är slut. BO MEHR – The End
Rhythm and bluesrytmer med nerv och melankolisk svärta får mig att nicka kallt i takt och när de sedan släpper lös garagerocköset rullar höfterna sig svettiga. CHRIS & KEAN – Scandinavian Cool
Indierock som fastnar på första försöket och är så självklar att jag inte tänker förklara men det spelar ingen roll hur många gånger man slutar lyssna. Den är kvar ändå. SOMEDAYS – When We Left
Med slötunga trummor och mörk approach får de mig att svepas in i deras drömvärld där jag kan räddas från mig själv så länge de tar väl hand om mig, och det gör de. THE LOVE COFFIN – Take Good…