Iakttagelser med mörka ögon om vardagsliv och vantrivsel via ljusskygga toner i postpunkskramlig bit man inte vill lämna ohörd.

CROWS – Slowly Separate

Med snabbt pulserande beat pumpar de ut skön konstpunk som är medryckande på nåt knyckigt vis och klart värd ett tryck på repeat. Eller flera.

RIP ROOM – Worth Repeating

Skönt svajig poppärla i långsamt tempo fångar en melankoliskt behaglig känsla då hoppet att någon ska ta en härifrån ökar och musiken överväldigar.

TESS PARKS – Happy Birthday Forever

Driftig punkrockardänga med visst bakomliggande vemod som tar oss med på en flyktig tur man inte vill vara utan och sen diggar man till slutet.

ROTTEN MIND – Drifter

Softindie att när och om man hittar golvet lojt dansa till och i sakta mak digga för detta kan man outtröttligt törsta efter för man vill ju bara ha mer.

ENGLISH TEACHER – A55

Indiepoppig punk om band- och turnéliv har fått ny relevans i och med pandemin och det är inte sämre för det, snarare tvärtom.

THE DOLLYROTS – Too Fun For My Health

Drömskt sound från skuggsidan förför mig en solig dag då luftig sång sveper med mig likt en bris på väg in i skymningslandets sista bländande strålar.

RENATA ZEIGUER – Sunset Boulevard

I en härlig punkrockardänga med retrofeeling hör jag en samtidsröst minnas tillbaka och verkar säker på att få återkomma som sig själv i framtiden. Grymt!

ZOOPARTY – I Miss Me

Hjärtskärande folkindie med attityd och skönt anslag som får en att digga bums som om inget var naturligare och då är det bara att trycka play igen.

MISU – Dickhead

Soft spelad postpunk som knyckigt vickar sig fram genom alternativt synliga passager man gillar bäst med öppna öron och kroppen i dansant avig rörelse.

SELF IMPROVEMENT – Visible Damage