THE FLESHTONES: Violet Crumble Cherry Ripe

Grym garagerock man bara vill ha mer av när man väl hört dem första gången och är man finsmakare är det inte något man vill vara utan.
Grym garagerock man bara vill ha mer av när man väl hört dem första gången och är man finsmakare är det inte något man vill vara utan.
Till en skönt allsångsvänlig dänga i garagepopstil hasar jag mig masklikt fram likt det smidiga kylskåp jag känner mig som medan refrängen klibbar sig fast.
När allt bara är skit och mög och lusten är tappad kan det vara skönt att lyssna på grym rock av någon som vet hur man får världen att svänga igen.
Stökig garagepunk med så mycket franskaglosor att man skulle kunna golvas och gör man inte det golvas man av musiken även om man inte är fransos.
I en ballad med countrystuk och soft sång slår blixten inte ner men gillar man den mjuka stilen kan man såklart bli knockad ändå.
Att välja alternativrock med punkstänk återanvänt och förnyat efter att ha hört det värsta blir enkelt då vi gärna stannar i mörker och går på den linjen…
Härligt sprak och gnissel letar sig igenom den mörka slöja av lugnt muller de så skönt bäddar ner mig i när jag vandrar med psykedeliska drömmar.
Stökigt och kraftfull noiserock som med muller och dån flyttar fram sina positioner och jag misstänker att de inte kommer be om ursäkt för det.
En punkrockkärlekssång så poppig och glädjerusig att hälften vore nog men gillar man Dee Dee Ramone kan låtsasversionen bli förstahandsvalet.
Med vintern där utanför blir tongivande trummor och grymma infall med precis rätt avighet exakt den känsla jag är ute efter när jag lyssnar inomhus.