SELF IMPROVEMENT: Visible Damage

Soft spelad postpunk som knyckigt vickar sig fram genom alternativt synliga passager man gillar bäst med öppna öron och kroppen i dansant avig rörelse.
Soft spelad postpunk som knyckigt vickar sig fram genom alternativt synliga passager man gillar bäst med öppna öron och kroppen i dansant avig rörelse.
Medryckande punkrockdänga som med energi och intensitet höjer pulsen så att man får lust att vara som alla… eller inte som alla men som iallafall ett fan.
Skönt avig alternativpop med sådär härligt lir man lätt får ryckningar i diverse kroppsdelar av. Lite som man kan ha efter ett kallt havsbad.
I en akustisk soft bit från start till slut hörsammar jag en mjuk stämma med skönt vibrato och den rätta känslan för att mina öron ska njuta behagfullt.
Grymt sound i en brakrökare som med repetitiv refräng rockar loss på ett sätt som borde få normala tjejer att svettas likt alla andra dansanta rockers.
Smutsig bluesfärgad noise i svartvitt brus drunknande i spacebubbel av starkare modell är aldrig fel så länge man blir insläppt. Med eller utan klocka,
Störtskönt poppig garagerock som med 1960-tals-stuk får dansnerven att rycka och utan förvarning vet man exakt vad man vill ha och trycker på repeat.
Härlig folkpunksdänga om längtan med storslaget avslut som berör vilket borde se till att folk- och punkfans kommer fram, diggar och dansar.
Energisk rockrökare som låter dig digga från första till sista stund men sen är frågan om du hinner med mer innan skuggan faller och tystnaden tar över.
THE CHUCK NORRIS EXPERIMENT – When Shadows Fall On Your Grave
De kan sin sak och är det snygg indierock man är ute efter och inte har något särskilt för sig vid midnatt är det bara att trycka på play och släppa loss.