HJELLE: Arbetsförmedlingen Ringde

Svängig rock med vardagsrealistisk lyrik och har man inte förstått storheten i det bör man lyssna igen och igen för detta är grymt och duger på alla sätt.
Svängig rock med vardagsrealistisk lyrik och har man inte förstått storheten i det bör man lyssna igen och igen för detta är grymt och duger på alla sätt.
Iakttagelser med mörka ögon om vardagsliv och vantrivsel via ljusskygga toner i postpunkskramlig bit man inte vill lämna ohörd.
Med snabbt pulserande beat pumpar de ut skön konstpunk som är medryckande på nåt knyckigt vis och klart värd ett tryck på repeat. Eller flera.
Skönt svajig poppärla i långsamt tempo fångar en melankoliskt behaglig känsla då hoppet att någon ska ta en härifrån ökar och musiken överväldigar.
Driftig punkrockardänga med visst bakomliggande vemod som tar oss med på en flyktig tur man inte vill vara utan och sen diggar man till slutet.
Softindie att när och om man hittar golvet lojt dansa till och i sakta mak digga för detta kan man outtröttligt törsta efter för man vill ju bara ha mer.
Indiepoppig punk om band- och turnéliv har fått ny relevans i och med pandemin och det är inte sämre för det, snarare tvärtom.
Drömskt sound från skuggsidan förför mig en solig dag då luftig sång sveper med mig likt en bris på väg in i skymningslandets sista bländande strålar.
I en härlig punkrockardänga med retrofeeling hör jag en samtidsröst minnas tillbaka och verkar säker på att få återkomma som sig själv i framtiden. Grymt!
Hjärtskärande folkindie med attityd och skönt anslag som får en att digga bums som om inget var naturligare och då är det bara att trycka play igen.