RYSK ROULETTE: Ormbäraren

Oavsett om jag vetat då det jag vet nu, hade jag troligtvis inte lyssnat på något dåligt istället för grym rock men sånt står väl skrivet i stjärnorna. Eller?
Oavsett om jag vetat då det jag vet nu, hade jag troligtvis inte lyssnat på något dåligt istället för grym rock men sånt står väl skrivet i stjärnorna. Eller?
Atmosfärisk synt och melankoliskt tonläge av indiepopduo med drömsk aura får huset jag befinner mig i försatt i hypnos, tror jag, utan att bli galen.
Genom mjuka svängar blir det både skönsång med känsla och älskvärt vibrato till skönt vemodigt garagepoppiga instrument jag kan leva utan. Men vill inte.
Korpsvart tyngd och revolterande attityd är svår att inte digga om man har hjärtat på rätta stället och gillar musik från den skuggiga sidan av byn.
I en drömsekvens med skön dizzy feeling får jag känslan av att låtens härligt underliggande underton underligt nog omfamnar mig så jag jazzar vidare…
Även när man försöker så gott man kan är risken stor att man failar men här rockar de loss i sann garagepsykedelisk anda och visst lyckas de bra.
Garagerock som med punkig attityd får oss att svänga lite på höfterna medan huvuden nickas diggandes innan det svajigt sköna slutet avslutar.
Känner man ett inre kaos och en viss förtvivlan finns en hoppfull möjlighet att denna punkpop kan fylla en funktion som tröst då samhörighet uppnås.
I en mix av alternativ rock pop, punk och vissa noiseinslag finner vi en skön bit lätt att ta till sig, kanske för lätt, eller? Åh nej, men jag kan ändra mig, åh nej.
Naken och rytmisk rock balanserandes på den psykedeliska kant jag inte annat än måste kapitulera inför och släppa loss i en härlig blå vals (dans).